Herredumildetid så skönt att julaftonen är över. Hade glömt hur påfrestande julafton är för en arma moders känsliga nerver. Kände stark dödslängtan redan innan klockan hade slagit 11. Barnen var sjövilda, sprang omkring och skrek och saknade fullständigt öron. De var så spända och irriterande att jag djupt ångrade att tomten var beställd till 18.30 (nästa år får han gärna komma 8.30). Fick gå en 60 minutets hermolenkki runt hela Vörå klockan 13 för att undvika mental meltdown.
Men genast när han kom svängde det. Då sänkte sig genast julfriden. Och nu spinner de som katter runt sina nya julklappar. Nu är det exakt så där lugnt som man tänker sig att en jul ska vara. Juldagen är egentligen den bästa dagen. Nu ska jag ta barnen i hand och traska ner till Malin och Ronnie på juldagslunch.
God juldag på er, kaveris! Så länge kan ni kolla på svärmors fina gamla stolar:
